Kom så leker vi en lek...
Det finns ett problem med problem.
Förutom att de nu är problem så att säga...
Förutom att de nu är problem så att säga...
Och det är att ju fler du löser desto mer bildas.
Vissa människor är lite som rubikskub för mig. Olösbara. Ibland, eller kanske främst handlar det om total "döva" och "blinda" människor, som jag väljer att kalla dem, alltså rasister, nazister, homofober, religiösa fanatiker med flera. De är en gåta som verkar vara omöjlig för mig att lösa eller förstå mig på, och jag kommer nog aldrig heller försöka göra det. Dock, trots allt så gör jag faktiskt det ibland, försöker. Oftas så slutar detta i ett misslyckande eller missförståelse, det går alltså aldrig bra.
Några gånger kan det faktiskt vara helt "vanliga" individer, lite halvgråa människor som främst smälter in i massan som kan förvåna mig som mest, genom deras handlingar och uttalanden. Främst är det nog när någon helt plötsligt eller stegvis ändrar sin uppfattning om saker och ting som den förut var så otroligt fäst vid. Det förvånar mig på ett ganska negativt sätt. Jag vet själv att jag har förändrats mycket och att jag kommer troligtvis att göra det under hela mitt liv, men ändå på något sätt kan jag inte förstå hur ens vänner kan helt plötsligt bli som främlingar på grund av deras utveckling. Att de praktiskt taget inte är sig lika längre och har ändrat sina grunduppfattningar totalt gör mig en aning rädd.
Varför vet jag inte, det är ju inte alltid så att deras ursprungliga tankar var så possitiva och därför borde jag kanske tycka att det är bara bra att de har förändrats. Jag vet inte om det är så att jag själv är rädd för att förändras, trots att jag vet att det kommer hända...
Fast det är nog lite mer så att det skrämmer mig om en människa är så lättpåverkad (nu drar jag alla över en kam, jag vet men det känns som att de är det), den personen känns då för mig direkt en aning opålitlig...
Samtidigt så brukar man säga i mitt hemland att "det är bara en ko som inte ändrar sin åsikt" och det är ju självklart sant, så jag vet inte riktigt vad jag ska tycka, människor är nog en som en rubikskub och det är jag helt säker på.
Vissa människor är lite som rubikskub för mig. Olösbara. Ibland, eller kanske främst handlar det om total "döva" och "blinda" människor, som jag väljer att kalla dem, alltså rasister, nazister, homofober, religiösa fanatiker med flera. De är en gåta som verkar vara omöjlig för mig att lösa eller förstå mig på, och jag kommer nog aldrig heller försöka göra det. Dock, trots allt så gör jag faktiskt det ibland, försöker. Oftas så slutar detta i ett misslyckande eller missförståelse, det går alltså aldrig bra.
Några gånger kan det faktiskt vara helt "vanliga" individer, lite halvgråa människor som främst smälter in i massan som kan förvåna mig som mest, genom deras handlingar och uttalanden. Främst är det nog när någon helt plötsligt eller stegvis ändrar sin uppfattning om saker och ting som den förut var så otroligt fäst vid. Det förvånar mig på ett ganska negativt sätt. Jag vet själv att jag har förändrats mycket och att jag kommer troligtvis att göra det under hela mitt liv, men ändå på något sätt kan jag inte förstå hur ens vänner kan helt plötsligt bli som främlingar på grund av deras utveckling. Att de praktiskt taget inte är sig lika längre och har ändrat sina grunduppfattningar totalt gör mig en aning rädd.
Varför vet jag inte, det är ju inte alltid så att deras ursprungliga tankar var så possitiva och därför borde jag kanske tycka att det är bara bra att de har förändrats. Jag vet inte om det är så att jag själv är rädd för att förändras, trots att jag vet att det kommer hända...
Fast det är nog lite mer så att det skrämmer mig om en människa är så lättpåverkad (nu drar jag alla över en kam, jag vet men det känns som att de är det), den personen känns då för mig direkt en aning opålitlig...
Samtidigt så brukar man säga i mitt hemland att "det är bara en ko som inte ändrar sin åsikt" och det är ju självklart sant, så jag vet inte riktigt vad jag ska tycka, människor är nog en som en rubikskub och det är jag helt säker på.
Med hälsningar
StandardToaster
StandardToaster
En liten guide, helt från hjärtat, spontan och brukbar
Det värsta med att vara spontan är om man låter beslutet vila, om man helt enkelt inte kan förverkliga sin spontana idé på en och samma gång. För varje dag som går så växer bara osäkerheten om grundidén var bra, man börjar fiffla, ändra och tillsut så slutar det vanligtvis med att man inte genomför det man hade tänkt från början. Även om den första idén var den bästa...
Det är lite så att när man kommer på någonting så är man på topp och för varje dag som dröjer ut på förverkligandet glider man ner en meter från toppen, tills man slutligen är på botten av berget igen.
Så egentligen är det bästa att göra att handla direkt man kommer på någonting som verkar galet, underbart, bra!
Så egentligen är det bästa att göra att handla direkt man kommer på någonting som verkar galet, underbart, bra!
Fast, ibland få man se upp, då kan det bara vara så att man inbildar sig att man står på toppen och berget är bara en illusion, då kan det vara så att våra ideer egentligen är en hög med skit som kommer stinka ett tag om vi bestämmer oss att köra på dem.
Gränsen mellan skithögen och det verkliga berget är också väldigt vagt, därmed blir det otroligt svårt att avgöra vilken typ av spontanidé det är man har.
Något man absolut inte ska göra är att rådfråga sina vänner, eftersom alla säger olika eller samma sak: "Jag vet inte". Det kan även vara så att våra vänner har en felfungerande spontanitetsdetektor och missbedömmer våra beslut och därigenom kan geniala idéer ibland hamna i sophögen.
Slutligen kan jag helt enkelt säga att eftersom "YOLO" har blivit otroligt poppulärt så kan man dra in det i sitt beslut och då kan ingen klaga på utkomsten, inte ens vi själva.
Något man absolut inte ska göra är att rådfråga sina vänner, eftersom alla säger olika eller samma sak: "Jag vet inte". Det kan även vara så att våra vänner har en felfungerande spontanitetsdetektor och missbedömmer våra beslut och därigenom kan geniala idéer ibland hamna i sophögen.
Slutligen kan jag helt enkelt säga att eftersom "YOLO" har blivit otroligt poppulärt så kan man dra in det i sitt beslut och då kan ingen klaga på utkomsten, inte ens vi själva.
Ditt hår växer också ut
och det gör mitt med
StandardToaster
StandardToaster
I'm no fucking superhero, but I can be your hero...
Om jag ändå hade kunnat se in i framtiden...
Hade livet varit något bättre då? Eller skulle det bara vara en otroligt jobbig och smärtsam gåva?
Jag vet inte jag har aldrig upplevt det, jag har aldrig riktigt heller funderat på det länge nog för att dra några vettiga slutsatser. Däremot skulle jag kunna tro att vår framtid är det vi gör den till på sätt och vis.
Nu säger jag inte att jag tror på karma, ödet eller sådant. Trots att jag måste medge att det är ganska lockande koncept och speciellt det sista som lämnar oss helt och hållet utan något behov utav göra någonting då det tydligen redan är förbestämt vad som händer och hur allt ska sluta.
Hade livet varit något bättre då? Eller skulle det bara vara en otroligt jobbig och smärtsam gåva?
Jag vet inte jag har aldrig upplevt det, jag har aldrig riktigt heller funderat på det länge nog för att dra några vettiga slutsatser. Däremot skulle jag kunna tro att vår framtid är det vi gör den till på sätt och vis.
Nu säger jag inte att jag tror på karma, ödet eller sådant. Trots att jag måste medge att det är ganska lockande koncept och speciellt det sista som lämnar oss helt och hållet utan något behov utav göra någonting då det tydligen redan är förbestämt vad som händer och hur allt ska sluta.
Visst, jag säger inte att vi kan rå för saker och ting som händer med oss, ibland så är det ju trots allt vår tur som styr över det hela och vi själva, och så har ju vissa har mer tur än andra. Men samtidigt kan jag inte förbise att personer som uppskattar livet mer och som kan se världen från ett positivt perspektiv, har det lite bättre trots förutsättningar. Dessa människor kan oftast se det ljusa i situationens mörker och just därför tycker jag att de på något sätt har en bättre framtid eller kanske snarare lever ett bättre liv, och om inget annat lyckligare.
För visst är det otroligt mycket bättre att inse hur bra man har det istället för hur dåligt man har det? Om man nu gör det så måste man ju onekligen må mycket bättre än just de människor som inte ser de positiva aspekterna av deras vardag. Jag beundrar sådana positivttänkande och glada människor, för jag själv är ju självklart inte av den sorten, på något sätt så ser jag automatiskt alla fel och brister, men jag försöker så gott jag kan att istället lägga märke till det positiva. Fast å andra sidan så skulle ju världen vara otroligt tråkig om inte alla var olika och oliktänkande, som tur är så kan människor som jag omges av positiva människor som drar upp oss och visar skönheten och lyckan som finns runt oss hela tiden. Det är dessa människor jag tackar och ser upp till på ett helt annat sätt.
Ett såndär lite annorlunda inlägg idag.
Med kärlek och värme
StandardToaster
StandardToaster
PS. Jag hatar min nuvarande smartphone, jag förstår inte vad den håller på med, jag vill slänga den i väggen jag önskar att den skulle förintas i Mordors mörka hålor!!! Så jag bytte ut den mot en nokia 3310, fuck yeah!
Rebell!
Jag vet att ingen egentligen vill läsa en blogg utan bilder, för det är ju inte innehållet i texten som räknas...
Men jag tänker vara... hipster, gå mot strömmen och inte fan tänker jag lägga upp en bild, just nu... !
Och förövrigt så är den nya funktionen med snabbinlägg jävligt praktisk!
//StandardToaster
Men jag tänker vara... hipster, gå mot strömmen och inte fan tänker jag lägga upp en bild, just nu... !
Och förövrigt så är den nya funktionen med snabbinlägg jävligt praktisk!
//StandardToaster
Serious stuff, invitro och sådant för vuxna
"But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened
And that we were nothing
I don't even need your love
But you treat me like a stranger
And that feels so rough "
Make out like it never happened
And that we were nothing
I don't even need your love
But you treat me like a stranger
And that feels so rough "
Ibland kan det vara så läskigt när någon annan beskriver dina känslor exakt
Så ehm, hur var det nu ingen, jag blir lite vilsen i det kristna tänket. För först så trodde jag att Gud ville att vi skulle skaffa barn och det var därför han tyckte om AIDS men inte kondomer... Men nu så helt plötsligt hör jag endel Polska högt religiösa politiker uttala sig negativt om invitro, eftersom det tydligen ska åka i samma båt som abort... Fast, jag kan inte riktigt koppla ihop allt det här, är det jag eller vissa utav katolikerna som har fått det här fel? Handlar inte abort om att "döda ofödda barn och vanhedra liv osvosv." medan invitro metoden bidrar till att man får barn vilket är väl det Gud önskar att vi ska göra, är inte det då helt olika saker?
Själv kan jag dock inte förstå hur man i dagens demografiska läge i Europa uttala sig negativ angående en metod som kan hjälpa och glädja så många människor samtidigt som fler medborgare föds. Jag förstår absolut inte hur man kan förjuda eller ens vilja förjuda människor rätten till att styra över sin egen kropp och jag kan omöjligtvis tänka mig vilken ondska nu skulle leva bakom just invitro.
Egentligen tycker jag inte om att kritisera religion och ideologier, eller ja på sätt och vis så tycker jag ju att alla har sin rätt att tro vad de önskar sig och så länge som det inte rubbar de grundläggande mänskliga rättigheterna så behöver vi inte disskutera detta och alla få ha sin tro. Men just nu så vet jag verkligen inte vad jag ska tycka.
Jag önskar bara att personer som är inrotade i sina religiösa värderingar från flera tusen år tillbaka ska öppna ögonen för omvärlden och inse att vi lever på 2000-talet. Att vi utvecklas och att religion bör utvecklas tillsamman med teknologin, i alla fall till en viss del...
På tal om barn så är de underbara och jag kan nog tänka mig att många vuxna har mycket att lära sig från just de små varelserna :)
Men njut av solen...
nej juste! höhö
StandardToaster
Om min summer ändå var endless...
Så, efter knappt tre veckors sommarlov har jag blivit smärtsamt medveten om hur fort tiden går och hur snabbt denna sommar kommer vara över.
Faktum att jag även måste skriva IB's motsvarighet till pojektarbete (Extended Essay) under denna sommar, och har inte ens börjat med det plus glömt allt i Sverige, gör inte någonting alls lättare. Sen så fins det även en massa annat vi har fått hem att jobba med, verkligen SUPERKUL att ha ett kapitel att göra själv i fysik sådär på sommarlovet och ett berg med uppgifter i kemi.
Jag kan verkligen inte förstå mig på IB's system längre, jag kan inte komma på varför det ser ut som det gör och vem i helvete har kommit på det. Dag efter dag frågar jag mig själv varför jag fortfarande inte har bytt och vad jag egentligen kommer att tjäna på den här utbildningen förutom dåliga betyg och nervsammanbrott...
Fast samtidigt så härdar det säkert, någon, mig har det snarare gjort mer slapp och säknt mitt självförtroende mer än något annat tidigare. Jag önskar jag ska kunna titta tillbaka om några år och säga att "IB, det var ju en ganska bra utbildning som gav mig mycket, och jag hade så kul de åren, hoppas mina barn kommer vilja gå där"... Självklart är det till en viss del sant, utbildningen är inget annat än bred och ger mycket kunskap och de tre IB åren kommer nog vara de tre år jag säkerligen komma ihåg länge och väl, men det är inte tackvare själva utbildningen som snarare ger mig ständig olust till skolarbete utan snarare tackvare alla härliga människor som jag omges av dagligen numera. Oh, klaga klaga klaga
Om jag ändå kunde ha en endless summer, då skulle jag kanske ha tid att bli klar med allt!
Faktum att jag även måste skriva IB's motsvarighet till pojektarbete (Extended Essay) under denna sommar, och har inte ens börjat med det plus glömt allt i Sverige, gör inte någonting alls lättare. Sen så fins det även en massa annat vi har fått hem att jobba med, verkligen SUPERKUL att ha ett kapitel att göra själv i fysik sådär på sommarlovet och ett berg med uppgifter i kemi.
Jag kan verkligen inte förstå mig på IB's system längre, jag kan inte komma på varför det ser ut som det gör och vem i helvete har kommit på det. Dag efter dag frågar jag mig själv varför jag fortfarande inte har bytt och vad jag egentligen kommer att tjäna på den här utbildningen förutom dåliga betyg och nervsammanbrott...
Fast samtidigt så härdar det säkert, någon, mig har det snarare gjort mer slapp och säknt mitt självförtroende mer än något annat tidigare. Jag önskar jag ska kunna titta tillbaka om några år och säga att "IB, det var ju en ganska bra utbildning som gav mig mycket, och jag hade så kul de åren, hoppas mina barn kommer vilja gå där"... Självklart är det till en viss del sant, utbildningen är inget annat än bred och ger mycket kunskap och de tre IB åren kommer nog vara de tre år jag säkerligen komma ihåg länge och väl, men det är inte tackvare själva utbildningen som snarare ger mig ständig olust till skolarbete utan snarare tackvare alla härliga människor som jag omges av dagligen numera. Oh, klaga klaga klaga
Om jag ändå kunde ha en endless summer, då skulle jag kanske ha tid att bli klar med allt!
Nu ska jag sola!
StandradToaster
StandradToaster
Bara poff, så är allt borta!
Man undrar ju, hur det skulle vara om man bodde i en ballong...
Livet skulle ju vara ganska osäkert då hela ens liv skulle kunna spricka, försvinna och förgöras
i vilken sekund som helst. Jag undrar, skulle man då upskatta det man har mer?
Skulle man bry sig mer om sig själv och andra, eller skulle man förbi se att faror lurar
runt varje hörn och bara leva som man önskar? Skulle medvetenheten om hur fort allt kan försvinna
förändra oss alls? Skulle man bli paranoid och försöka göra allt för att inte flyga på en nål,
ett vasst hörn, en eld etc. eller skulle man bara chilla runt och ta varje dag som den kommer?
Livet skulle ju vara ganska osäkert då hela ens liv skulle kunna spricka, försvinna och förgöras
i vilken sekund som helst. Jag undrar, skulle man då upskatta det man har mer?
Skulle man bry sig mer om sig själv och andra, eller skulle man förbi se att faror lurar
runt varje hörn och bara leva som man önskar? Skulle medvetenheten om hur fort allt kan försvinna
förändra oss alls? Skulle man bli paranoid och försöka göra allt för att inte flyga på en nål,
ett vasst hörn, en eld etc. eller skulle man bara chilla runt och ta varje dag som den kommer?
Skulle det på något sätt vara olikt vårat beteende som det är nu, eller lever vi så som i en ballong?
Fast alla på olika sätt, med olika ideologier, åsikter och tankar om vad som är bäst...
Kanske, kanske inte.
poff!
Fast alla på olika sätt, med olika ideologier, åsikter och tankar om vad som är bäst...
Kanske, kanske inte.
poff!
Så är jag borta
StandardToaster
Moisgois
Shit!
Det var längesen senast jag skrev här...
Kanske för att smaken av bitterhet har just nu försvunnit från minna läppar och det enda jag kan klaga på har jag redan klagat på?
Eller kanske för att jag inte orkar skriva mer, förklarar mig själv med att jag inte har tid, fast jag egentligen snarare har ingen lust...
Eh spelar det någon roll? Nej, det gör det inte, det enda jag vet är att jag inte har skrivit och så är det, anledningarna kan vara ganska många.
Samtidigt som just i skrivande stund kan jag komma på en massa intressanta, nya ämnen att skriva om, jag ska kritisera, suga, duga och vara ganska noga, med att inte särskriva något mer. Typ, kanske, ibland i alla fall.
Men för tillfället så får det här vara nog, för värdet ute kallar på mig (28grader i skuggan är ju aldrig fel om jag säger så), semester på hög nivå, snart ska jag börja övningssköra också!
Det var längesen senast jag skrev här...
Kanske för att smaken av bitterhet har just nu försvunnit från minna läppar och det enda jag kan klaga på har jag redan klagat på?
Eller kanske för att jag inte orkar skriva mer, förklarar mig själv med att jag inte har tid, fast jag egentligen snarare har ingen lust...
Eh spelar det någon roll? Nej, det gör det inte, det enda jag vet är att jag inte har skrivit och så är det, anledningarna kan vara ganska många.
Samtidigt som just i skrivande stund kan jag komma på en massa intressanta, nya ämnen att skriva om, jag ska kritisera, suga, duga och vara ganska noga, med att inte särskriva något mer. Typ, kanske, ibland i alla fall.
Men för tillfället så får det här vara nog, för värdet ute kallar på mig (28grader i skuggan är ju aldrig fel om jag säger så), semester på hög nivå, snart ska jag börja övningssköra också!
Så, ha det !
StandardToaster
StandardToaster
Huvet, axlar, knä och tå....
Seriöst jag orkar inte klaga, jag orkar inte göra någonting,
speciellt inte höra ditt jävla tjat, för då känner jag ett hat...
Nej, jag har egentligen inget att skriva, jag flyr mest från läxor och andra viktiga saker som jag har lovat mig själv att jag ska göra idag.
Min kallender presenterar stolt en lång "att-göra-idag" lista men jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det, så jag skriver ett blogg inlägg och fyller på min diktbok med någonsorts flytande, flygande, blandning av meningslösa och meningsfulla ord. Skriver alldeles för långa sms och skriker för högt utan anledning.
Jag vet att det inte låter normalt, och det är det inte heller.
Förövrigt så, som jag tidigare sagt (i något annat inlägg) att våren suger, och vad är inte det bästa beviset på det om just det att det började snöa igår!!??
Var den där meningen logisk? Eller lika onödig som faktumet att mina händer fryser just nu?
Jag har funderat på det där, med att händer fryser så lätt.
Det är ju som med fötter fast värre, det fryser ju liksom mer och så kan man inte ta på någon annan för man är kall och det är obehagligt, och ska man dricka té så bränner man sig på koppen och det är ju allmänt otrevligt. Så det skulle ju vara superpraktiskt med någon maskin som man kunde ha i ärmarna, så att man bara kan dra över den över händerna och att den värmer upp dem. Nästan som ett par vantar men inte riktigt typ... Som tofflor för fötter fast mindre klumpigt och med ett värmesystem typ.
Det skulle vara jättepraktiskt!
Min kallender presenterar stolt en lång "att-göra-idag" lista men jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det, så jag skriver ett blogg inlägg och fyller på min diktbok med någonsorts flytande, flygande, blandning av meningslösa och meningsfulla ord. Skriver alldeles för långa sms och skriker för högt utan anledning.
Jag vet att det inte låter normalt, och det är det inte heller.
Förövrigt så, som jag tidigare sagt (i något annat inlägg) att våren suger, och vad är inte det bästa beviset på det om just det att det började snöa igår!!??
Var den där meningen logisk? Eller lika onödig som faktumet att mina händer fryser just nu?
Jag har funderat på det där, med att händer fryser så lätt.
Det är ju som med fötter fast värre, det fryser ju liksom mer och så kan man inte ta på någon annan för man är kall och det är obehagligt, och ska man dricka té så bränner man sig på koppen och det är ju allmänt otrevligt. Så det skulle ju vara superpraktiskt med någon maskin som man kunde ha i ärmarna, så att man bara kan dra över den över händerna och att den värmer upp dem. Nästan som ett par vantar men inte riktigt typ... Som tofflor för fötter fast mindre klumpigt och med ett värmesystem typ.
Det skulle vara jättepraktiskt!
Hejdå
StandardToaster
Cats are liquids !
Bästa påståendet någonsin...
Avändbart oberoende på vad du snackar om...
Cats are liquids...
Just so you know
StandardToaster
StandardToaster
I mitt nästa liv kanske det kommer gå bättre
Blod, krig och död... för att inte glömma bråk!
Så vad var det jag sa?!
Det här är riktigt illa, jag menar allvar, på senaste tiden börjar jag upptäcka att jag skriver sämre och sämre )tänkte skriva värre och värre!!) på svenska. Jag börjar skriva som en "blatte" som vi säger i min klass (no fence vi är alla typ invandrare, det är mest possitivt också).
Jag kan knappt stava rätt till någonting, skriver fel ord (men/med tex) mitt i en mening, är osäker på formuleringar och slänger om bokstäverna totalt typ, hela tiden!!
Så jag börjar ju undra, varför har denna åkomma drabbat mig? Är det kanske så att jag umgås för mycket med folk som faktiskt inte kan stava? Är det ett straff för att jag har gjort narr av människor som skriver som om de vore tre fast de är minst 19? Eller är det bara så att jag är för stressad och slarvig när jag skriver?
Alla de här förslagen är potenciellt korrekta, det kan ju till och med vara en blandning av allt det här tillsammans...
Vem vet...
Förövrigt så är jag otroligt ARG och FRUSTRERAD (caps och fet stil, nu är det fan seriöst!) över vad som händer runt omkring i Europa. I Tyskland så är CDU(ledande partiet) "misstänksamma" mot en kampanj där muslimer vill dela ut 25 miljoner exemplar Koran, så att folk faktiskt läser det de ständigt klagar på utan att ha någon vetskap om det! Alltså WTF(?!) varför är ingen "misstänksam" när Jehovas delar ut sina biblar? Huh?? Vad är det för fel på Koranen nu? Om de vill dela ut den så VARFÖR INTE? Det är väl deras rättighet precis som alla andra organisationer och religiösa samfund får dela ut flygblad och sina heliga skrifter... Nej, usch jag blir som en tickande bomb...
Speciellt med tanke på Frankrike också, där de ger böter till kvinnor i heltäckande slöjor, som jag förövrigt har en ganska blandad åsikt om för det är en ganska tvetydlig fråga, och är allmänt negativa mot de flesta muslimer för att det hände att EN extremistisk terrorist mördade folk, jo ja det var hemskt men det är ingen anledning till att dra alla över en kam!!
Jag förstår inte varför folk inte lär sig och måste vara så sjukt envisa. Varför kan vi inte alla bara förstå att det finns folk till allt, överallt, men det är inget anledning till att generalisera. Kan vi inte bara acceptera alla som de är? Visst kan man ha fördommar, det har vi alla även jag, men vi behöver inte gå så lång så att vi diskriminerar människor på grund av dessa fördommar...
Jag säger bara gul, svart, röd, grön, blå, brun, vit det spelar ingen roll
Muslim, kristen, jehovas, pastafarian, buddist, ateist det spelar ingen roll
Alla är vi ju ändå människor, precis lika mycket värda
Alla de här förslagen är potenciellt korrekta, det kan ju till och med vara en blandning av allt det här tillsammans...
Vem vet...
Förövrigt så är jag otroligt ARG och FRUSTRERAD (caps och fet stil, nu är det fan seriöst!) över vad som händer runt omkring i Europa. I Tyskland så är CDU(ledande partiet) "misstänksamma" mot en kampanj där muslimer vill dela ut 25 miljoner exemplar Koran, så att folk faktiskt läser det de ständigt klagar på utan att ha någon vetskap om det! Alltså WTF(?!) varför är ingen "misstänksam" när Jehovas delar ut sina biblar? Huh?? Vad är det för fel på Koranen nu? Om de vill dela ut den så VARFÖR INTE? Det är väl deras rättighet precis som alla andra organisationer och religiösa samfund får dela ut flygblad och sina heliga skrifter... Nej, usch jag blir som en tickande bomb...
Speciellt med tanke på Frankrike också, där de ger böter till kvinnor i heltäckande slöjor, som jag förövrigt har en ganska blandad åsikt om för det är en ganska tvetydlig fråga, och är allmänt negativa mot de flesta muslimer för att det hände att EN extremistisk terrorist mördade folk, jo ja det var hemskt men det är ingen anledning till att dra alla över en kam!!
Jag förstår inte varför folk inte lär sig och måste vara så sjukt envisa. Varför kan vi inte alla bara förstå att det finns folk till allt, överallt, men det är inget anledning till att generalisera. Kan vi inte bara acceptera alla som de är? Visst kan man ha fördommar, det har vi alla även jag, men vi behöver inte gå så lång så att vi diskriminerar människor på grund av dessa fördommar...
Jag säger bara gul, svart, röd, grön, blå, brun, vit det spelar ingen roll
Muslim, kristen, jehovas, pastafarian, buddist, ateist det spelar ingen roll
Alla är vi ju ändå människor, precis lika mycket värda
På tal om det, tänkte bara inflika att jag har haft min första "körlektion" och jag körde runt heeelt själv ^^
(okej det var på en gräsmattsparkering, bara på första växel och jag åkte runt och lärde mig bara att starta, but still!!)
Kram
StandardToaster
StandardToaster
Lend me your hand and we'll conquer them all
Man undrar ju, varför i hela friden jag börjar skriva utan att ha någonting att skriva om. Men jag hoppas på det bästa, att jag kommer på någonting under tiden.
Typ ärlighet till exempel, att det ska vara så jävla svårt att vara ärlig mot varandra för att konskvenserna kan vara förödande. Samtidigt som de flesta av oss påstår sig vilja veta "sanningen" och uppskatta "ärlighet" över allt annat så stöter vi bort de ärligaste och väljer i stället att lyssna till lögnare...
Det är så kul vilka motsägelsefulla hypokriter vi alla är.
Eller ta till exempel det där med att tycka om någon, är inte det egentligen jävligt svårt att avgöra?
Eller ta till exempel det där med att tycka om någon, är inte det egentligen jävligt svårt att avgöra?
Visst är det superknepigt att veta om man verkligen tycker om någon eller inte? För man har ju sina stunder, då man upplever just denna människa som underbar, samtidigt som det finns stunder då man helt enkelt inte tål att se den alls. På det sättet brukar det vara med alla, så hur vet vi egentligen om vi tycker om den personen eller om vi inte tycker om den personen? Är det antalet gånger vi "stör oss" på den vs antalet gånger vi inte gör det som bestämmer över vilka känslor vi har till den, eller är det kanske något annat? Jag har ingen aning om hur det funkar, men jag skulle gärna vilja veta. För även om man kanske ibland verkligen avskyr någon vissa dagar så kan man nästa vecka älska den över allt annat och umgås 24/7...
Hypokriter är vi som sagt allihopa
Hypokriter är vi som sagt allihopa
Fast det gör väl inget.
Om alla är så, då är det acceptabelt. Men varför?
StandardToaster
Det kanske ligger i generna?
Så jävla ovärt
Gå och lägg digStandardToaster
Hold on to what you believed, in the light, when the darkness has robbed you of all your sight...
Förlåt, det här är inget jag kan ändra på.
Det är ingenting jag kan göra någonting åt.
Men jag har en mystisk hat-kärlek mot våren.
Ärligt talat så vill jag rent utav säga att våren SUGER och kan ta sig och dra någonstans...
Ärligt talat så vill jag rent utav säga att våren SUGER och kan ta sig och dra någonstans...
Samtidigt som jag inte alls kan göra det då jag ÄLSKAR alla blomstrande blommor och sprakande färger...
På ett sätt är våren underbar, men samtidigt ett helvete.
Till skillnad från alla andra verkar jag vara en utav de få som inte kan se något som helst romantiskt i våren; djuren knullar, människor får någon animalisk hormonspruta och verkar bli allmänt kåta, vädret verkar lida av delad personlighet och runtomkring oss är det krig, uppror och död.
Till skillnad från alla andra verkar jag vara en utav de få som inte kan se något som helst romantiskt i våren; djuren knullar, människor får någon animalisk hormonspruta och verkar bli allmänt kåta, vädret verkar lida av delad personlighet och runtomkring oss är det krig, uppror och död.
Och hur jag än försöker, så kan jag inte se någon som helst romantisk detalj i detta... Ja, kanske förutom om man tycker om att se ekorrar sätta på varandra i skogen, då möjligtvis kan man hitta någon njutning i denna geggiga och ombyttbara årstid.
För, helt seriöst, när senast hörde Ni någon possitiv nyhet under våren?!
Det enda jag verkar se just nu är; skolskjutningar, läxorläxorläxor, katastrofer, protester och par som våldgästar min åsyn med gulli-gullande och hångel (ja, jag är bitter idag, bitter som satan). Man kan ju för fan inte ens njuta av vädret då det för en gångsskull är varmt, så blir det helt plötsligt bara poff och jävligt, rövskakandekallt, igen.
Nej, våren är ganska värdelös, ganska så onödig, mest deprimerande och det enda possitiva är väl att solen ÄNTLIGEN har kommit på att den ska komma fram, och att alla börjar klä sig någorlunda färgglatt så att man inte känner sig som om man är på en begravning, varje dag.
Nu ska jag sluta vara bitter, för det räcker för idag, jag har fått ur mig det jag ville säga känner jag, så nu kan ni gå och se på någon söt film som får er helt varma inuti, i stället för att läsa det här. Ni kan få en fin bild också, tagen på sommaren(!).
Nu ska jag sluta vara bitter, för det räcker för idag, jag har fått ur mig det jag ville säga känner jag, så nu kan ni gå och se på någon söt film som får er helt varma inuti, i stället för att läsa det här. Ni kan få en fin bild också, tagen på sommaren(!).
Tack och hej!
StandardToaster
StandardToaster
Paris
Oh!
Paris, Paris, Paris och långt hår!
Två saker som jag saknar, två saker jag älskar
Två saker som jag saknar, två saker jag älskar
(så tur att jag ska till Paris i Maj)
Thihi, Puss
StandardToaster
StandardToaster
Jag är för fattig för det här...
Varför kan vi inte ha byteshandel kvar?
Idag har jag letat och grävt ner mig i allt möjligt som handla om vikingakläder och historisk rekonstruktion och insåg att min ekonomi inte riktigt räcker till, just nu, för att jag ska kunna få min klädsel ska vara lika fet som jag vill att den ska vara.
Alla olika tyger, broscher och smycken, det blir så dyrt fast jag kan köpa det "billigt"! Så just nu vill jag bara sjunka ihop och gråta för jag kommer inte vara lika "cool" men men...
Just därför började jag fundera på byteshandel och hur mycket mer praktiskt det skulle vara i denna situation, inte för att jag är speciellt duktig på något eller har så mycket att erbjuda men jag skulle ju kunna typ baka eller städa i utbyte för något annat som jag vill/behöver ha! Det skulle ju vara väldigt mycket mer bekvämt...
Så varför har vi slutat med det?
Visst visst, det finns en del hemsidor och event där folk organiserar byten av böcker osv. Men tänk om företag skulle gå med på sådant och inte bara privatpersoner.
Ja, då skulle vi ju gå bakåt i utveckligen, må vissa tycka. Vi har utvecklat "pengar" för att vi har kommit vidare och för att allt ska va samma värde och att det inte ska vara så att vissa kan köpa en höna för potatis och andra behöver byta till sig en get... Och för att det kan nog bli ganska svårt om man ska försöka byta till sig till bio då producenten kanske inte får något han vill ha, men nu ska jag inte undergräva mina idéer.
Tänk om vi skulle ha byteshandel, då skulle ju alla få det de vill och behöver ha, för det de har. Ta nu tex läkare de skulle kunna byta deras tjänster mot ägg, äpplen, mjölk, potatis etc. (vad de nu behöver) och samma sak med alla andra. Allt skulle gå runt och världen skulle kanske blivit lite mera rättvis också, då alla skulle vara "lika rika" för vi alla behöver massor olika saker, alltså allting, därför kan alla tjäna på det på något sätt...
Eller något sådant, i mitt huvud byggde jag i alla fall upp en idyllisk bild av lyckliga människor som bor ute på landet, av någon anledning...
Men nu har vi pengar istället, redskapet som gör människor galna och blinda.
Verkligen underbar värld vi lever i.
Och jag kan inte köpa mina broscher i fall jag inte vinner några tusenlappar på lotto, fast livet är sur och jag har börjat lära mig att improvisera. Vem vet folk kanske går på mina bluffar och jag kommer undan med en påhittad version av historisk rekonstruktion? Ingen kan ju faktiskt någonsin säga hur det egentligen var, för de var ju inte där. Allt kanske är en lögn, eller så är allt en sanning.
Nej jag ska inte bli för filosofisk såhär första april då det egentligen är meningen att lura folk,
jag tror tämligen att jag har failat med denna uppgift idag :P
Men ni får ha det så bra i snön
StandardToaster
StandardToaster