Lend me your hand and we'll conquer them all



Man undrar ju, varför i hela friden jag börjar skriva utan att ha någonting att skriva om. Men jag hoppas på det bästa, att jag kommer på någonting under tiden.

Typ ärlighet till exempel, att det ska vara så jävla svårt att vara ärlig mot varandra för att konskvenserna kan vara förödande. Samtidigt som de flesta av oss påstår sig vilja veta "sanningen" och uppskatta "ärlighet" över allt annat så stöter vi bort de ärligaste och väljer i stället att lyssna till lögnare...
Det är så kul vilka motsägelsefulla hypokriter vi alla är.

Eller ta till exempel det där med att tycka om någon, är inte det egentligen jävligt svårt att avgöra?
Visst är det superknepigt att veta om man verkligen tycker om någon eller inte? För man har ju sina stunder, då man upplever just denna människa som underbar, samtidigt som det finns stunder då man helt enkelt inte tål att se den alls. På det sättet brukar det vara med alla, så hur vet vi egentligen om vi tycker om den personen eller om vi inte tycker om den personen? Är det antalet gånger vi "stör oss" på den vs antalet gånger vi inte gör det som bestämmer över vilka känslor vi har till den, eller är det kanske något annat? Jag har ingen aning om hur det funkar, men jag skulle gärna vilja veta. För även om man kanske ibland verkligen avskyr någon vissa dagar så kan man nästa vecka älska den över allt annat och umgås 24/7...

Hypokriter är vi som sagt allihopa
Fast det gör väl inget.
Om alla är så, då är det acceptabelt. Men varför?
Det kanske ligger i generna?
Så jävla ovärt
Gå och lägg dig
StandardToaster

Kommentarer



Name Mail Blog

Trackback
Ladda ner en gratisdesign pĺ www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu