A little less conversation, a little more action please!

SÅ IRRITERNADE! 
Är det när man går runt en hel dag och vill lyssna på en gammal klassiker men när man väl har möjlighet så glömmer man bort vad det var för låt. Nästan lika irriternade som det är att inte kunna få in tråden i ögglan på nålen och pilla med det i över en kvart.
Ja, frustrerande och irriternade.... 
Och nej, jag har fortfarande inte kommit på vilken låt jag var sugen på så nu har jag lyssnat på allt möjligt för att kanske hitta den låten.

Men, musik är något underbart när vi nu ska prata om det. Det kan läka sårade själar, återuppliva gamla minnen, pigga upp, inspirera eller få bortglömda ärr att börja blöda. Så sjukt är det, hur mycket musik påverkar oss människor, eller i alla fall mig. Jag kan nästan tänka mig påstå att det skulle kunna användas som ett väldigt mäktigt vapen. Nu är det kanske bara jag som har sett det, men kommer ni ihåg Powerpuff pinglorna?! Det fanns ett avsnitt där tror jag, om inte min hjärna luras, där någon använde musik för att hypnotisera en massa folk och typ göra dem onda så att de agerar på det sättet som det gömda budskapet i låten säger åt dem. OCH DE BLEV HELT HJÄRNTVÄTTADE!!! 

Okej, nu ska ju jag då vara en duktig IB student och vara kritisk till allt jag ser, och självklart så baserar jag inte mina teorier på en tecknadserie för barn meeeeeeeeeeen, tänk om!
Vi kan ju faktiskt inte veta, eller jo visst det kanske vi kan, vi kan ju göra en massa forskning och basera våra resultat på resultaten men då blir ju allt så himla tråkigt.

Så släpp loss lite och låt dig själv leva lite i en verkligfantasi, för visst kan vi skilja på fantasi och verklighet men varför inte göra att lite roligare och mer spännande?
Varför kan vi inte bara låta vår fantasi flöda och leva i det?
Självklart inte alltid, inte hela tiden, men delvis, ibland angående vissa saker kan man ju alltid drömma.
Och försöka behålla i alla fall en liten mystik och magi i vår existens! 

Va konstigt det här inlägget blev...

Om det här vore en uppsats så skulle min lärare ha styckat mig i bitar då jag inte håller mig till samma idé utan byter riktning totalt medan jag skriver.

Men som tur är inte det här ett skolarbete
Och som tur är så är det bara min blogg
Där jag kan skriva vad jag vill och hur jag vill
Leva mitt liv, fast folk påstår att jag inte har något


Och med en information om otroligt dubbelbokade veckor framöver tänkte jag avsluta det här hektiska inlägget. Men även bara säga att, ifall det nu är någon som väntar på nya inlägg så kommer det troligtvis vara dåligt med det framöver då jag själv inte har tid att tänka över någonting annat än, skola och lajv. Vilket utesluter mina otroligt abitiösa frågeställningar och ideer, vilket slutar med att jag skriver ett lita meningslöst inlägg som det här ungefär :P


Glass i stora lass
önskar er i vårsolen
StandardToaster

Why is the rum gone?


Oh I remember the day, when I was so young and you so beautiful...


Dagen samhälle,
dagens ungdom,
dagens BARN!!

Vad ska det bli av oss egentligen? 

Generationer av hjärntvättade varelser som lever på konsumption och överflöd. Präglade, dag ut och dag in, med reklam där företag matar in en enda idé i vår lilla skrumpiga hjärna: "Konsumera Mera!" . 

Jag vågar nästan inte tänka mig vilken värld mina barn kommer tvingas att växa upp i, och vilken skrothög till planet och bråkdel till mänsklighet som jag kommer lämna åt dem. Nästan så att jag skulle vilja fly till djungeln eller djupt in till skogen när jag skaffar barn och uppfostra dem till "normala" människor som inte behöver tävla i märkeskapplöpningen...

Jag hoppas att mina barn blir kloka små varelser, så att de inte blir som jag.
Eller kanske lite som jag,
ganska mycket som jag skulle de kanske kunna få vara.
Men ändå bättre, då skulle jag vara nöjd och säker på att deras framtid kommer vara lysande och bra.

Och allt det här beror på en dokumänter vi såg idag under en av mina underbara (lägg märke till ironin) engelska lektioner! De ger mig seriöst ångest, inte bara för mina betyg men för resterande delen av mitt liv... 

Fast egentligen så skulle jag bli en perfekt hemmafru, på tal om barn osv. 
Då det mesta jag gör är att baka, laga mat, baka, sy och baka ännu mer. Så jag behöver någon som är villig att äta upp mina bakverk och sponsra ingredienserna.

Dröm sött
StandardToaster


Bröst! Ja, jag ska snacka om tuttar!


Jag förstår verkligen inte denna uppståndelse som just finns i dagens samhälle bland bröst. 
Det är nästan så att det är någont "ofint" och tabubelagt och privat. Man ska helst inte prata om dem och ännu hellre inte visa dem. Och visst tycker jag att mina bröst är något privat, det är ju alla mina kroppsdelar för de tillhör mig, men jag förstår inte varför jag inte ska kunna sola topless när jag så önskar. 


I "morse" efter att jag hade vaknat så slog jag på tv:n och halvtittade på något norskt 70:tals program på svt medan jag fyllde min mage med mjölk och flingor. Det var något om en konsert och jag ägnade inte mycket uppmärksamhet till det tills jag såg att publiken var full av halvnakna hippies som hade världens chillout. Journalisten intervjuade några i publiken och verkade inte alls beskymrad över att tjejerna hade bara bröst. Allt var helt naturligt och inte ens polisen som strövade omkring verkade ha något beskymmer med att kvinnorna visade sina tuttar i allmänheten.

Och jag undrar vad fan är det som har hänt sen dess?! För jag tycker att det är förjävla orättvist att jag inte ska få gå topless medan alla mina manliga vänner får visa sina torson helt öppet utan att någon känner sig varken kränkt eller kåt.

För det är ju farligt för oss tjejer, något överkåt och desperat kille kanske får för sig att våldta oss när vi nu exponerara oss sådär med brösten och inte tänker på konsekvenserna. Ja, och sen kanske han säger att vår "klädstil var provocerande" och det helt plötsligt blir vårat fel att vi var blivit sexuellt trackaserade. Men vi tjejer, vi blir ju aldrig kåta så därför kan alla män gå hur som helst och tycka upp sina bröstvårtor i ansiktet på oss...
Låter inte det väldigt logiskt tycker ni?



Nej, det tycker i alla fall inte jag! Jag önskar att vårat samhälle ska bli mer "bröstvänligt" och sluta nojja så jävla mycket. Kan man inte bara få bröst att vara en del av vår kropp och inte en sexsymbol som gör kvinnor till bh-slavar?! Bröst är bröst, mansbröst, kvinnobröst, mina bröst och dina bröst. Vi har alla sett dem och vi kommer alla se dem så låt oss med den större varianten också få känna vinden blåsa på vår bara överkropp.
Snälla 

Njut av solen medan den finns 
StandardToaster

PS. Bilden är inte min och jag äger inga rättigheter till den
den är hittad på deviantart.com och här är länken

You are more like them

Jag vill inte skriva ett till halv negodepresivt inlägg om hur allt är. 
Men jag vill skriva ett inspirerande inlägg som får alls hjärtan att brinna.
Någonting som berör och förstärker.
Snacka om något alla märker.


Fast egentligen är det ingen mening med det för det är ändå ingen annan än jag som läser det här.
Egentligen skulle jag kunna smutskasta min vänner och alla jag känner.
Men jag gör det inte och jag skulle aldrig kunna göra det.

Jag borde bli lite mer som Johnny Depp
Lite mer som Alladin
Slå på stor, verka cool


Jag borde bitch'a till mig,
och blir jävligt fet.

Få alla att stanna en sekund,
och blikna en stund.


Fast nej, det räcker så här...



StandardToaster

I really fucked it up his time

"... Didn't I, my dear?
Didn't I my..."
- Mumford & Sons, Little Lion Man


Jag avskyr dagar när alla gammla minnen kommer och våldtar hjärnan utan någon förvarning...
Det blir bara jobbigt liksom och helt jävla onödigt, fast på ett sätt är det kanske viktigt.
För man ska ju kunna lära sig av sina misstag, vi bör kunna vårat förflutna för att
inte fela på samma sätt som vi gjort tidigare, lätt att säga jag vet...

Okej nu var jag lite väl negativ, alla minnen är ju inte dåliga, faktiskt så brukar det för det mesta vara ganska bra minnen (för mig i alla fall), men då längtar man bara tillbaka och blir ledsen anyway.
Fast det är säkert bara för att det är söndag och jag sitter ensam hemma...


Fan va deprimerande det här blev, så ska det ju inte alls vara!
Egentligen är jag ju faktiskt inget annat än ganska så glad och fylld med lycka, för jag har inga anledningar till att inte vara det (om man förbi ser skolan). Så nu fick jag lust att bara ta bort allt och skriva om det, fast jag varken orkar göra det eller vet vad jag annars skulle skriva så jag kör på det här.


För utom allt det där och om jag nu ska återgå till minnen och så vidare så tycker jag att det är otroligt drygt med människor som inte vågar prata med varandra. Det jag tänker på att folk brukar gå runt och bära på något gammalt gräl eller dylik och klagar om det till sina vänner / deras gemensama vänner istället för att ta upp det med personen i fråga (jag vet jag ska inte säga något för jag är själv väldigt feg när det gäller sådant, men jag kan i alla fall inse det och jobbar på det). 
Visst, man kan inte tvinga någon att prata med dig, det går faktiskt inte att göra, alltså krävs det att båda två ska vara kommunikationsvilliga. Men skulle inte världen vara mycket enklare om alla bara förklarade allt för varandra istället för att smyga runt problemen eller öppet ignorera/ undvika varandra?


Eller så är det bara jag som tycker det



Förövrigt så borde ni kolla in bandet som jag citerade, och låten också för den delen. Så ska jag försöka göra någonting vettigt!


Kram
StandardToaster


PS. Kolla även in WWF's hemsida, de har en superkul grej inför Earth Hour
där man kan utmana sina vänner, eller vem som helst, för en bättre värld ;)
Kanske det nästa inlägg kommer handla om, thihi ^^

Soft





Den här låten har spelats i mitt huvud i flera veckor, så sjukt skön, så att jag var tvungen att lägga upp den, och dela med mig, så blir det lite mer än text på text på text hela tiden.
Förövrigt så har jag mräkt att mina inlägg blir bara längre och längre med tiden, misstänker att det är min väns Janses fel. Han smittar av sig med sin kärlek till otroligt långa inlägg, som ni förövrigt själva kan kolla in på Janses blogg


See ya
StandardToaster

I can go until I blow up!


"Så skrik ut, sluta viska
Väljer hur du vill leva så sluta spring under piskan
Man stressar genom livet, rädd för saker å missa
Vi har ingenting att pricka av på nån lista"
-Kapten Röd



... ni hör mig skrika, för jag kommer aldrig viska


Lördag, är en bra dag, fast vanligtvis brukar lördagar bara gå fortare än man vill att de ska. Tiden bara flyger lika fort som myggor samlas på sommaren och så vips så har man inte gjort någonting alls på hela dagen.
Fast det är kanske så vissa dagar ska vara, att man inte ska göra någonting, typ.
Speciellt om dagen innan har varit... lång

Men nu ska vi inte prata om det, eller jag skulle ju faktiskt kunna skriva om det men tyvärr tror jag inte det skulle vara speciellt intressant, fast det kanske inget jag skrivet är, vad vet jag det är ju inte jag som brukar läsa mina inlägg, höhö.


Nej men alltså seriöst, facebook och medlidandet på facebook, är inte det ganska patetiskt?
Jag förstår inte riktigt vad folk vill visa med det eller vad de vill ska hända. För det är ganska sjukt att tro på att eftersom du "delar" en video till dina vänner så kommer det på något sätt förändra situationen för de människor som är utsatta...

Så varför göra det?
Alltså okej, jag förstår, det är bra om det uppmärksammas och om människor öppnar ögonen på vad som händer runt om i världen, men SERIÖST!
Vill du hjälpa till så GÖR något VETTIGT, typ gå med i Amnesty eller börja jobba som volontär för en av de organisationer som faktiskt sysslar med att hjälpa människor på riktigt och inte enbart "postar" videos på facebook och tror att de har gjort en god gärning.

Sen är det även det som är lite halvkul när det gäller facebook och medlidande.
Det är det att alla verkligen tycker så synd när de sett filmen och hela deras dag ägnas åt att tänka på de stackarna som de precis har sett på en internetfilm. Och självklart kommer de ALDRIG att glömma bort det som de har sett och blablabla känslosnack.
Men så helt plötsligt redan dagen därpå ser man att Oj! hela facebook har blivit spammad med uppdateringar "JÄVLA SNÖ" och "Fy fan för att det snöra, trodde det skulle bli vår" osvosv. För folk verkar bara anta att alla bor i en grotta djupt i underjorden och inte har några fönster så att vi själva kan titta ut och se att det faktiskt råkar snöa just en dag i mars, vilket inte är så häpnadsveckande då man bor i Sverige.
Men inte ett enda ord hör vi om barnsoldater eller inbördeskrig...
Nej, helt bortblåst verkar det vara, som gårdagens lunch...


Men man ska kanske inte kräva förmycket av folk, jag menar det är ju faktiskt så svårt att koncentrera sig på att mänskligarättigheter inte respekteras i något land borta i Afrika nu när det är melodifestivalen och att det plötsligt börjar snöa. Vi kan ju inte dela på vår uppmärksamhet så mycket och det är så jobbigt att bry sig, typ.


Eh nej, jag vet inte riktigt, jag blir bara lite besviken på den hypen som uppstår då det är helt meningslöst, men det är kanske bara jag...



Ta det lugnt
StandardToaster

Jag håller vad jag lovar


...eller ja, jag försöker så gott jag kan i alla fall, fast det är otrolig obekvämt (om nu man kan kalla det så) att skriva på mobilen, men det är lugnt jag offrar mig.

Idag tänkte jag skriva något vettigt, något otroligt vettig (ja, jag ska vara bitter och klaga igen det är liksom det hela min blogg går ut på) för det är verkligen något som jag tror påverkar oss alla: normer.

Normer i övrigt är inte kul och bidrar till diskriminering och är överhuvudtaget för det mesta något som ingen faktiskt följer fullt ut ändå, men ändå så finns de här och stör mig. Dock, hur kul det nu än skulle vara att utreda termen och våra (för alla har några) fördomar så tänkte jag i stället inrikta mig på något annat som på senaste tiden har börjat uppröra mig ganska mycket.
Det är det att folk har någon sorts plan i huvudet hur ett förhållande ska gå till.
Nu är jag kanske lite otydlig här, och det är även ganska svårt att se det med egna ögon då jag tror att ingen av oss tänker på det men vi alla gör så. Vi alla bara antar hur och i vilken ordning saker och ting ska gå till i.
Okej, jag ska vara lite mer specifik. Säg att två personer träffas, ofta och har öppet, intimt förhållande med varandra, då ska helt plötsligt alla i deras omgivning bara anta att de är tillsammans för att "det ser ut som det". Är inte det lite väl för påtryckande, speciellt om de två personerna nu inte alls känner för att vara tillsammans... Men då anses ju det konstig för "de better sig som om de är tillsammans".
Så man ska inte längre få bestämma själv vad man är och om man är i ett förhållande eller inte utan folk ska börja bestämma det åt dig? Ja det ser ut som ett jättebra samhälle tycker jag, det kör vi på...
Fast det är inte bara det som det hela handlar om, inte endast det som jag syftar på.
Jag menar hur många gånger har man inte märkt av, tänkt själv eller sett att människor planerar andras förhållanden, att de lägger sig i och försöker få de i fråga att förhålla sig till normen.
Att först ska man träffas och lära känna varandra och när det gått en tid så blir man tillsammans, sen är det dags att flytta ihop, efter något år ska man förlova sig, gifta sig och skaffa barn. Sen skiter det sig är det ju bara att skilja sig och det är också något som alla behöver säga sitt om ...
Visst är det så ?
Och vi alla känner igen det.
Men jag är verkligen så trött, så himla trött på den trenden, på att människor ska anta och planera andras liv, att alla alltid ska lägga sig i hela tiden och främst för att min friavilja har helt plötsligt krympt till det som samhället dikterar åt mig!

Oh, nej nu ska jag äta mina ekologiska ägg och dricka mitt fairtrade-té med fairtrade-honung i och skratta åt alla som påstår att "fattiga studenter" inte har råd att handla fairtrade och ekologiskt.
För tro mig, har jag råd så har vi alla det, frågan är bara om hur mycket pengar man lägger på sprit istället för bra, miljövänlig och schysst mat :PppPPPppPp


Med värme och solsken
StandardToaster

Surikater har också rättigheter!


Jag ska uppdatera bloggen oftare
jag lovar
fast ni inte bryr er om det egentligen

Fast jag ska uppdatera, så att min kompis Linnéa har något att läsa när hon kommer hem och så att jag inte behöver att överbelasta min vänner med alla i-landsproblem som jag stör mig på.

Just nu vet jag dock inte vad jag ska skriva om... Jag har ju så mycket (folk som "bryr sig" på facebook, förlovningar, surigatmammor och att mitt kaffe är kallt) men problemet är att jag vill bara skriva ett inlägg och att min mobil endast har typ 10% batterikvar och det ska räcka till att den ska agera väckarklocka åt mig också...
Jo, jag har också i-landsproblem, väldigt seriösa sådana...
Jag antar att just nu blir det inget av det, att just nu så skriver jag bara för den underbara känslan som fyller min kropp, det suget efter att skriva mera som uppstår varje gång jag skriver ett nytt inlägg.
Så idag får jag helt enkelt hålla mig till att jag lovar och uppdatera något annat lite mer värdefull, kanske, nästa gång. Klaga på något jag stör mig ofantligt på tex namnsdagar vilket är helt värdelöst och folk som har blivit "för gamla" för att fira sin födelsedag.
Man blir aldrig 'för gammal' för sin födelsedag, man är ju väl precis så gammal som man ska vara ?

Där fick ni något att tänka på (?) medan jag själv ska återgå till att dricka blaskigt kaffe och frysa lite halvt.

Ha en mysig dag StandardToaster


Ladda ner en gratisdesign pĺ www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu