Och det är att ju fler du löser desto mer bildas. 

Vissa människor är lite som rubikskub för mig. Olösbara. Ibland, eller kanske främst handlar det om total "döva" och "blinda" människor, som jag väljer att kalla dem, alltså rasister, nazister, homofober, religiösa fanatiker med flera. De är en gåta som verkar vara omöjlig för mig att lösa eller förstå mig på, och jag kommer nog aldrig heller försöka göra det. Dock, trots allt så gör jag faktiskt det ibland, försöker. Oftas så slutar detta i ett misslyckande eller missförståelse, det går alltså aldrig bra. 

Några gånger kan det faktiskt vara helt "vanliga" individer, lite halvgråa människor som främst smälter in i massan som kan förvåna mig som mest, genom deras handlingar och uttalanden. Främst är det nog när någon helt plötsligt eller stegvis ändrar sin uppfattning om saker och ting som den förut var så otroligt fäst vid. Det förvånar mig på ett ganska negativt sätt. Jag vet själv att jag har förändrats mycket och att jag kommer troligtvis att göra det under hela mitt liv, men ändå på något sätt kan jag inte förstå hur ens vänner kan helt plötsligt bli som främlingar på grund av deras utveckling. Att de praktiskt taget inte är sig lika längre och har ändrat sina grunduppfattningar totalt gör mig en aning rädd.

Varför vet jag inte, det är ju inte alltid så att deras ursprungliga tankar var så possitiva och därför borde jag kanske tycka att det är bara bra att de har förändrats. Jag vet inte om det är så att jag själv är rädd för att förändras, trots att jag vet att det kommer hända...

Fast det är nog lite mer så att det skrämmer mig om en människa är så lättpåverkad (nu drar jag alla över en kam, jag vet men det känns som att de är det), den personen känns då för mig direkt en aning opålitlig... 
Samtidigt så brukar man säga i mitt hemland att "det är bara en ko som inte ändrar sin åsikt" och det är ju självklart sant, så jag vet inte riktigt vad jag ska tycka, människor är nog en som en rubikskub och det är jag helt säker på.

Med hälsningar 
StandardToaster

Det värsta med att vara spontan är om man låter beslutet vila, om man helt enkelt inte kan förverkliga sin spontana idé på en och samma gång. För varje dag som går så växer bara osäkerheten om grundidén var bra, man börjar fiffla, ändra och tillsut så slutar det vanligtvis med att man inte genomför det man hade tänkt från början. Även om den första idén var den bästa...

 

Det är lite så att när man kommer på någonting så är man på topp och för varje dag som dröjer ut på förverkligandet  glider man ner en meter från toppen, tills man slutligen är på botten av berget igen.
Så egentligen är det bästa att göra att handla direkt man kommer på någonting som verkar galet, underbart, bra!

 

Fast, ibland få man se upp, då kan det bara vara så att man inbildar sig att man står på toppen och berget är bara en illusion, då kan det vara så att våra ideer egentligen är en hög med skit som kommer stinka ett tag om vi bestämmer oss att köra på dem.

 

Gränsen mellan skithögen och det verkliga berget är också väldigt vagt, därmed blir det otroligt svårt att avgöra vilken typ av spontanidé det är man har.

Något man absolut inte ska göra är att rådfråga sina vänner, eftersom alla säger olika eller samma sak: "Jag vet inte". Det kan även vara så att våra vänner har en felfungerande spontanitetsdetektor och missbedömmer våra beslut och därigenom kan geniala idéer ibland hamna i sophögen.

Slutligen kan jag helt enkelt säga att eftersom "YOLO" har blivit otroligt poppulärt så kan man dra in det i sitt beslut och då kan ingen klaga på utkomsten, inte ens vi själva. 

Ditt hår växer också ut 

och det gör mitt med 
StandardToaster

 

 

Om jag ändå hade kunnat se in i framtiden...
Hade livet varit något bättre då? Eller skulle det bara vara en otroligt jobbig och smärtsam gåva?

Jag vet inte jag har aldrig upplevt det, jag har aldrig riktigt heller funderat på det länge nog för att dra några vettiga slutsatser. Däremot skulle jag kunna tro att vår framtid är det vi gör den till på sätt och vis.
Nu säger jag inte att jag tror på karma, ödet eller sådant. Trots att jag måste medge att det är ganska lockande koncept och speciellt det sista som lämnar oss helt och hållet utan något behov utav göra någonting då det tydligen redan är förbestämt vad som händer och hur allt ska sluta.

Visst, jag säger inte att vi kan rå för saker och ting som händer med oss, ibland så är det ju trots allt vår tur som styr över det hela och vi själva, och så har ju vissa har mer tur än andra. Men samtidigt kan jag inte förbise att personer som uppskattar livet mer och som kan se världen från ett positivt perspektiv, har det lite bättre trots förutsättningar. Dessa människor kan oftast se det ljusa i situationens mörker och just därför tycker jag att de på något sätt har en bättre framtid eller kanske snarare lever ett bättre liv, och om inget annat lyckligare.

För visst är det otroligt mycket bättre att inse hur bra man har det istället för hur dåligt man har det? Om man nu gör det så måste man ju onekligen må mycket bättre än just de människor som inte ser de positiva aspekterna av deras vardag. Jag beundrar sådana positivttänkande och glada människor, för jag själv är ju självklart inte av den sorten, på något sätt så ser jag automatiskt alla fel och brister, men jag försöker så gott jag kan att istället lägga märke till det positiva. Fast å andra sidan så skulle ju världen vara otroligt tråkig om inte alla var olika och oliktänkande, som tur är så kan människor som jag omges av positiva människor som drar upp oss och visar skönheten och lyckan som finns runt oss hela tiden. Det är dessa människor jag tackar och ser upp till på ett helt annat sätt. 

 

Ett såndär lite annorlunda inlägg idag.

 

Med kärlek och värme 
StandardToaster

 

 

PS. Jag hatar min nuvarande smartphone, jag förstår inte vad den håller på med, jag vill slänga den i väggen jag önskar att den skulle förintas i Mordors mörka hålor!!! Så jag bytte ut den mot en nokia 3310, fuck yeah! 

Jag vet att ingen egentligen vill läsa en blogg utan bilder, för det är ju inte innehållet i texten som räknas...

Men jag tänker vara... hipster, gå mot strömmen och inte fan tänker jag lägga upp en bild, just nu... !

Och förövrigt så är den nya funktionen med snabbinlägg jävligt praktisk!

//StandardToaster

Nu ska jag sola! 
StandradToaster